Granhammar 2011-07-11

Vi sitter i godan ro och stickar, medans det över våra huvuden...

... händer grejer. Hoppa inte Karin, det kommer bli bra.
Verkar vara semester i ladan.

Färdig med...

... en stycken mössa som ska "värma en liten". Fler ska det bli.

Även akrylobjektet klart. Älskar färgerna, stickad i Mercan Batik
(denna förhatliga akryl som känns som silke) och kantad med
Mercan Lime. Mönster, nej det kan jag väl inte påstå, mer en ide
kompletterad med goda råd.

Skitsura körsbär blir schysst dricka.

Erkänner direkt, gjorde fel när jag kokade saften. Fast jag gjort
det förr så är både recept och förfarande som bortspolat ur
huvudet. Hävde i både bär och socker direkt och kokade upp det,
först när det kokat en stund läste jag receptet ordentligt.
Koka bären, svalna, koka upp igen med socker. Fick bli en
egen variant OCH så kunde inte låta bli att kasta ner några
svartvinbärsblad. Inte nog med att det görs sig bra på bild, tror
faktiskt att saften blir godare också.

Voila, färdigt drickbart resultat. Fick nog ihop en sisådär 4 liter.

Och fortfarande finns det bär kvar på trädet. Antingen så har
fåglarna förätit sig eller så har näbbarna låst sig av surhet.

Jag behöver inte ställa frågan!

Fråga dig ibland på fullaste allvar om de människor
som du umgåtts med lyfter dig eller drar ner dig.

Tack!

Ut i det gröna med stridsrop.

Med bestämda steg närmade jag mig årets krigsplats. I år skulle
den lokala pippi-maffian inte få lägga beslag på våra körsbär.
Så med attackfåglar lurandes i vassen (kan fåglar lura i vassen?)
började jag plocka av det som var vad som kan räknas som moget
och ska tilläggas det jag kan nå med mindre trappstege. Blev ett
fasligt liv, ""MAYDAY MAYDAY tvåbent människoliknande
varelse själ vår mat"", ELLER HUR hörre ni pippisar det där är
faktiskt VÅRA skitsura körsbär, så STICK till en annan trädgård.

Idag blev skörden 2,5 liter. Fortsätter imorgon, förhoppningsvis
har några fler hunnit mogna och jag hinner hem från jobbet innan
mina fiender hunnit kalla samman fler från flygvapnet.

Dom är inte många, men attans så goda.

Ljuvliga styrka har jag döpt dessa till. För trots att min sambo

(som anser att allt som inte är asfalt är ogräs) lyckas mörda dom
flera gånger per år med trimmern så kommer de tillbaka.