Så underbart...

... att dra på sig dom bästa (promenadisarna) ta en kamrat i

vardera handen (stavarna) å sen sätta fart. Som en för säsong
nyutsläppt kviga, spriter i kroppen och man vill bara komma
igång. Kanske inte varje gång, men nästan, speciellt när det är
ett så underbart väder som ikväll. Klarblå himmel som är på väg
att säga att det snart är dags att slumra, klockan så pass mycket
att trafik och annan mänsklig aktivitet avtagit i området. Det
luktar grönt, svalt och emellanåt även en svag ton av spiriea.

Även kordination ingår, gäller nämligen att låta bli att trampa
på alla mördarsniglar. Herregud dom är ju miljontals, dom
bruna äcklen. Men jag glömmer nästan bort dom när
Rockklassiker drar igång den gamla slagdänga Light my Fire
med Doors, då börjar promenaden plötsligt likna nån form av
dans. När sen U2 och In the name of Love strålar in i mitt
huvud, då ingår även sång i motionspasset. Jag vet inte, men
jag kan ha skrämt ihjäl ett rådjur, stod intill vägkanten, plötsligt
var det bara borta. Tyckte mig ana några spasmiska ryckningar
i det höga gräset... Upploppet närmar sig, vika av höger
(lite kortare) vänster (lite längre). Väljer vänster, detta är vad
mina ögon får skåda

kan man känna annat än harmoni? Tänk att bakom mig pågick
något så vackert.

Sov gott kära ni...