Glädje och sorg en tisdag

Det var först när jag var på väg hem som det slog mig... det här
var kanske min sista live-match för i år. Högg till i både bröst
och mage samtidigt som fukt sakta svepte ner för min kind.
Så är det!! Men om gud vill och byxorna håller så har vi
(läs Indianerna) en liten chans att ta oss vidare. Efter att ha
hållit seriens vinnare stången så blev källens match oavgjord.
Dessutom var två av dom bättre skadade, Pepe och Simon,

så det såg inför första start ganska mörkt ut. Men ack så man
kan missta´sig. Det glimmrade till både här och där på ovalen.
Och eftersom motståndarlaget har världens f.n bästa förare,

Crump, så tycker jag nog att vi egentligen vann. Kvällen bjöd
på några av årets höjdarheat. Tuff körning, legendariska

omkörningar och aggresiva kurvtagningar, en otäck olycka som
trots gick bra. Nu hoppas vi att tisdagens bortamatch inte ska
bli en alltför stor utklassning (negativ, icke, försöker vara
realist), och att övriga matcher är oss gynsamma.

Mer bilder finns HÄR.

Tröstar mig med en Zauberball, ett par sockor blir det...