Med Evert på Näset tills byxorna spricker

Hade sett fram emot denna tripp så enormt mycket. Avresan
kunde inte närma sig tillräckligt fort men så till slut var det dags,
som Karin skulle ha sagt, i gröppera på plassera gnii. Så var vi
(vi = jag och C) iväg. Mot Värmlandnäs, ut i djupaste Värmlands-
skogera styrde vi medhavd kärra. Spännande bara det, har kört
med släpkärra en gång förrut, för 20 år sen... Men det gick bra,
vi landade på rätt ställe utan felkörningar. Väl framme togs vi
emot av en polsk grevinna, Izabella, och hennes man, Ingemar.
Dom bodde vid den "station" där vi skulle stå och sälja varor från
Karin och Håkans gård.


Efter att vi lämnat av kärran hos dem så tog vi oss vidare till
vårt boende, Millesviks vandrarhem. Kan varmt rekommen-
deras. Mycket trevlig personal, rent och snyggt och definitivt
prisvärt. Precis så som man vill ha det.

Efter att vi intallerat oss i vårt rum så var det dags för en bit
mat. Vi körde tillbaka mot Säffle. Sist jag var i dessa trakter så
såg jag detta ställe som utifrån tilltalade mig - GalnaTuppen.

Enkel och mycket trivsam miljö, med trevlig och effektiv personal.



Vi beställde varsin skördeburgare med kantarellcreme, njutning.

Efter maten blev det en lite promenad ut på byn. Folk och
marschaller överallt. Men eftersom vi skulle upp skapligt och
vara pigga och fräscha så åkte vi strax tillbaka till vårt rum.
Ännu ett litet äventyr i sig, himlens portar öppnade sig totalt,
samtidigt som vinden valde att öka hastigheten till tornado.
Det var som om någon låg på motorhuven och samtidig riktade
3 vattenslangar med fullt tryck mot vindrutan, såg ingenting.
Sicksackade hemåt i snigelfart. I det här läget kändes en viss
uppgivenhet, tänk om detta var vädret att vänta under hela
helgen. Men icke...

... perfekt väder. Strax efter 08:00 var vi på plats vid vårt stånd.
Tältresning, bordsmontering och framplockning av varorna
förflöt under pefekt samarbete (Catarina jobbar jag fotar).

En stund innan "öppningsdags" kunde vi lugnt slå ner våra
rumpor för att i ro intaga medhavd frukost.

Evert och hans vännina marmelad väntar på att få följa med
någon hem.

Och gissa om många Evertar fick ... när klockan var nånstans
efter 13:00 insåg vi att osten skulle komma att ta slut. Så vi fick
vackert ringa hem till Håkan och meddela den trevliga panik-
situationen. För det var ju faktisk kul att ringa till dom att
meddela att folk var som tokiga i deras ost. Uttrycken i en del
människors ansikten när dom smakade på Evert kan knappast

beskrivas. Ryktet om osten verkade ha spridit sig på de olika

stationerna, folk kom nästan rusande och undrade om det

var här osten bodde!! Om vi fick tid över så ville Karin att
vi skulle stå och sticka med hennes garn, marknadsföring.
Yeah right... folk hade inte vett att hålla sig borta, det var inte
många varv vi hann göra.

En stund innan stängningsdags fick jag vackert sätta mig i
bilen köra mot Karlstad för att möta upp Karins föräldrar som
kom med mera ost.

Annat trevligt - bland allt detta folk dyker det upp en kvinna,
Kristina, och meddelar att hon är en våra bloggläsare boende på
Näset, en likasinnad stickerska. Vad glad man blir, hon hade läst
att vi skulle vara där och kom bla. för att träffa oss och titta på
Karins fina garner. 2 härvor blodgrapefärgad mohair fick följa
med henne hem. KRISTINA, vi hoppas på att inom en snar
framtid få se din ev. blogg ;-).

En av dom lugnare stunderna under lördagen.

Efter dagens avslutad knallejobb, C fick själv plocka ihop allt efter-

som jag satt i bil med ost, så var det dags för nästa aktivitet.
Middag med familjen Borgström. Mycket goda vänner till mig och
min familj. Dom har stuga ute på Näset, och det var på detta viset
jag uppäckte Skördefesten. Vi var av dom hitbjudna förra året
under den helg det var just Skördefest och besökte en massa
stationer. Eftersom jag inte skulle besöka några av dessa ställen
i år så fick dom ett uppdrag av mig. Förra året köpte jag en tavla
av en lokal konstnär. Nu ville jag ha ytterliggare en med liknande
motiv. Gissa vad dom hittade och som jag blev jätte förtjust i,
inköp gjordes.

Så, resten av kvällen spenderdes här:



och så här:

Trevlig sällskap, god mat, gott vin och den där alldeles otäckt
vackra utsikten. Tack så jätte mycket för allt...

Söndagen blev något lugnare, men det var i stort sett folk
hela tiden.

Till och med "granntanten" Gun som sålde den underbaraste
sylt hann med ett litet mellanmål.

Passade under denna dag på att fota lite av Izabellas underbara

trädgård. Hon har den öppen under sommaren och man kan
handla en del av hennes växter.

Tiden går fort när man har roligt. Plötsligt var arbetshelgen slut.
Var bara att packa ihop och börja förbereda sig för hemfärd.
Tänk så mycket trevligt folk man träffar under tillställningar som
denna. Speciellt våra stationsvärdar Izabella och Ingemar. Om
Karin bestämmer sig för att Ostbiten ska vara på plats vid
Skördefesten nästa år så hoppas jag att det blir på samma plats.
Och att det är "vi" som ska jobba det tänker jag bara ta för givet.

Världens bästa godispåse väntade när vi kom hem, nån gång
ska jag visa er vad den innehöll...