tisdag 15 september 2009

Vilken vacker morgon, blir det en vacker kväll

Dom knappa 20 minuter det tar för mig att med bil åka till
jobbet var banne mig rent poetiska, vackert så man är nära
att brista ut i gråt. I vissa områden låg morgonfukten mjukt
över trädtopparna likt flortrunt silke. På andra ställen ringlade
dimman likt ormen i paradiset. Men, det var kallt, tog samma
outfit som igår, tunn tröja och en stickad kofta. Fick göra en
helomvändning på trappan och hämta en väst,
endast 4 grader - friskt.

Nu är frågan, blir det en lika underbar kväll. Ödesmötet
Vetlanda - Indianerna. Sitter här och funderar, ska vi
eller ska vi inte. 24 mil enkel resa, eller ska man vara
hemma och följa matchen på nätet...

Igår var det måndag! Stickcafé hos Karin, åh jag mår så bra
när jag åker därifrån. Träffa goa vänner, äta goa ostar, får se
goa stickningar. Fast jag försöker hålla ett visst avstånd när
någon visar ett nytt projekt, vill just ni INTE inspireras till
ytterliggare projekt. Jaaa, och det är ju lätt. I alla fall, igår
hade vi två nybörjerskor med oss min vän Jenny och så var
Kattis moster med. Båda med varsin första gångs stickning
i händerna, måste säga att dom var mycket duktiga. Det är
nämligen inte alltid helt lätt att koncentrera sig i denna
församligen när vi är rejält uppvärmda, ni som varit med vet
vad jag menar. Längtar redan till nästa träff...
Å så alla nya underbara garner som Karin fått hem, uppdukat
likt en läcker garnbuffé.

Men, ska vi eller ska vi inte...

2 kommentarer:

  1. Hela inlägget är poetiskt tycker jag,undrar om vi inte har en ny Stig Dagerman här.
    Vill du så kan jag kompa dig på munspel eller panflöjt nästa stickcafe om du vill läsa en dikt eller så.
    /Karin

    SvaraRadera
  2. Poetiskt är det rätta ordet! En ny sida av Camilla? <3

    SvaraRadera