onsdag 15 april 2009

Barn och B-F:or

De här med barn är varken självklart eller enkelt. Men visst
försöker man vara en någorlunda kärleksfull, uppfostrande och
lyhörd förälder. Perfekt blir det nog aldrig, vilket antagligen är tur.
Perfekta barn med perfekta föräldrar får antagligen skyhöga
terapeut-räkningar när dom blir äldre.

Men iallafall, nog försöker man läsa av omgivningen och reda ut
jobbiga situationer i en för barnet främmande miljö. Ta bara det
här. Ett besök görs i en mindre verksamhet (butik/cafe). In
kommer två föräldrar, två likbleka far- eller morföräldrar samt
ett överaktivt ålslingrande 7-årigt monster. Ni vet dom där
filmerna när Stålmannen svischar fram om man ser bara fart-
ränderna?! Ungefär sådan aktivitet är det på detta barn. Mollgan
gör inte så, Mollgan rör inte det där, Mollgaaaaan, Mollgan gå ner
därifrån, Moooollgaaaan. Mollgan hinner med en hel del och
föräldrarna misslyckas totalt med att fånga in honom (hal som
efter en vaselininpackning, han liksom rinner ur deras grepp) och
inte får dom honom att lyssna på uppmaningarna, att SLUTA.
Mor- farföräldrar som befanns sig i nån form av apatiskt läge och
som antagligen redan gett upp och reagerar inte nämnvärt. Man
skulle kunna gissa att det är en tvungen social gemenskap som
pågår. Vid det här laget är den kvinnliga butiksägaren i
upplösningstillstånd och nära ett mindre slaganfall, eftersom
barnet både hinner förstöra en del inredning och befinna sig på
absolut förbjudet område. Det hela pågår i närmare TVÅ
TIMMAR. Vad gör man i det här läget? Barnet kanske har en
bokstavsdiagnos och är man alldeles för känslokall om man ber
sällskapet lämna stället? Man ska absolut respektera även detta
barn MEN man måste väl få se om sitt "hus"? Ska man inte kunna
begära att även föräldrar till superaktiva barn respekterar andras
egendom? Som butiksägare är man beroende av sina kunder och
det är inte roligt att dra på sig titeln B-F (tänker inte skriva ut vad
det betyder, ni får fråga nån). Sådant skulle antagligen sprida sig
snabbt, " åk inte dit, för där är inte barn välkomna". Jo vet ni det
är dom, men inte föräldrar som använder skygglappar...

Nästa situation där barn är inblandade, befann mig på ett större
mat-varuhus häromkvällen. Efter ha hunnit med cirka hälften av
inköpen så hör man ett barn i storleksordningen, tjaa, 2 år.
Barnet gallskriker, å man hör att det är ett så totalt argsint skrik,
ett sådant som kommer när barnet inte får som det vill.
Föräldrarna försöker lugnt och sansat handla vidare och ignorerar
barnet. Allt medan nästan alla runt omkring ogenerat stirrar på
sällskapet. Som förälder vill man i detta läge egentligen bara lämna
vagn och barn och låtsas som ingenting, bara ta sig därifrån. De
beundransvärda föräldrarna fortsätter dock, säkert helt upprörda
inombords men inget som märks utåt. Vid mjölkdisken är det en
kvinna i 55-års åldern som på halvskaplig svenska säger "sluta
vara elaka mot barnet, ni gör barnet illa". Jag ler mot henne och
tror att hon skojar men icke, kommentaren kommer ifrån en fullt
allvarlig B-F. Jag får en smärre chock, vad är det hon säger.
Jag ser antagligen först ut som en fågelholk, sen kvicknar jag till
och försöker försvara det stackars föräldraparet och frågar vad
hon menar. Även pappan till barnet försöker få kontakt med
kvinna och undrar vad hon menar men hon går bara muttrande
därifrån. T.o.m barnet tystnar och undrar vad det är för kärring
som pappan ropar på. Man ser att mamman helst i det här läget
hade velat ha tillgång till Harry Potters mantel. Inte nog med att
hon försöker behålla lugnet och bete sig normalt med en vansinnig
2-åring, hon blir dessutom påhoppad av en verklighetsbefriad
kärring som drar ytterliggare uppmärksamhet till den redan
jobbiga situationen. Tvi vale för den du...

Även om barn är barn så måste man visa respekt mot
omgivningen. Och som omgivning ska du kanske försöka läsa av
föräldrasituationen innan du kastar skit.

2 kommentarer:

  1. Mitt i prick..så sant, så sant!
    Ibland vill man vrida nacken av dem..ibland barnen..ibland föräldrarna...men bara LITE... :-)

    SvaraRadera
  2. Det var ord och inga visor det och jag håller med dig till 235%.Du skriver så rakt och rejält att jag inte kunde andas förräns jag hade läst allt. Efter ett lättare andningsuppehåll har jag nu återhämtat mig och tänkte ge dig uppslag till nästa inlägg. Det vorde trevligt om du kunde utveckla den intressanta frågan, vad kom först hönan eller ägget, det kan man ju undra lite till mans så här i påsktider.
    Ps när vi ses nästa gång skulle jag vilja veta vad den där förkortningen betyder Ds

    SvaraRadera