God vinstmarginal och speedwayhistoria skriven

Visste inte om jag var nervös eller om jag ätit dålig hamburgare.

På väg ut till Sannahed så sa iallafall min mage att jag mådde illa.

Som tur var så gick det över när jag närmade mig ovalen.

Äntligen är årets favoritsysselsättning i gång på riktigt, att titta

på speedway. Å säsongen kunde inte börja bättre. Indianerna

kopplade stryptag på gästande Rospiggar och gick hem med

god vinstmarginal, 59-37. Finns gott hopp, bara förarna får vara

hela, att laget tar sig till slutspel om dom kör som dom gjorde

ikväll. Mycket tack vare nyförvärven Walasek och Holta.

Den gemytlige dansken Monberg som kom till laget mitt i förra

säsongen och som då gav laget en rejäl kick framåt, var blekaste

indianen ikväll, endast 2 poäng. Pepe, som kan vara väldigt

ojämn visade att han kan hålla samma klass som GP-förarna

Hancock och Sullivan, tog 12 poäng. Hancock blev kvällen bästa

poängplockare, 15 pinnar, och hade desstuom kvällens bästa

tid 64,2.

Å så kära gamla Henka. Efter att ha kört 23 år i Indianerna

kom han ikväll till Hea i ny väst. Han hyllades inte mindre för det.

Men det var säkert en konstig känsla för honom. När han sen

skulle tävla mot sin egen son var det nog många som tittade

på med lätt grumliga ögon. Men tänk att vid första mötet fick

gubben ge sig och Simon tog och satte farsan på plats. Men

Henka glimrade till visade att gammal är äldst, i 15 heatet

tvålade han till både sonen och Holta, trots att han tidigare

under kvällen kört omkull. Som sagt en suverän start på

säsongen, som dessutom bevittnades av 5033 besökare,

däribland den gamla räven och legenden Varg-Olle.

Så, nu går jag och lägger mig, med ett fånigt leende på

läpparna. Ska drömma om grussprut, metanoldoft och

läckra omkörningar...