Lite äventyr på landet

Tar med familjen till Karin för att äta lite god glass och för att
få några ord med henne mellan hennes ostkunder. Till gården
kom även min "nästan-svägerska" A-L (hon är gift med min
kusin) och bor inte långt därifrån, Kräcklinge. Hon hade aldrig
varit där och var intresserad av att se vad Karin har i sin butik.
Och medan vi står där i godan ro och pratar Skördefest på
Värmlandsnäs, så säger min sambo (tror jag) jaha så Håkan är
ute och går med korna. Vad som sedan följer kan i det närmaste
liknas vid ett avgrundsvrål - från Karin. FAAAAN dom har
smitit. Jo men visst, ett gäng (10-tal) ystra kalvar har tagit sig
ut i det fria. En inte lika yster Håkan, försöker på egen hand säga
åt dom att gå hem, å det ser vi ju att Håkan och korna inte riktigt
är överens. Så vad gör man, man ställer ifrån sig den lilla
handväskan och löper ut i trädgården och försöker hjälpa till,
samtidigt som jag ropar till dottern att hon ska komma ut och ta
kort. Å det här gör man, som om man är helt orädd och utan
att fundera på om man är kapabel att fösa rymmare. A-L som
är mer van med stora djur verka inte tycka att det är något
konstigt så jag biter ihop och ger mig ut i den vilda världen.
Plötsligt står jag öga mot öga med vad jag tror var själva
ledartjuren, å då, då börjar jag fundera på vad det är jag gett
mig in på. Det här är inge liten nyfödd raring utan skulle lätt
kunna meja ner mig och den ville, säkert en mankhöjd på 2,20,
så jag gömmer mig bakom en stör. Strax innan det stora
tumultet satte igång så fick Karin fint besök, fabror Evert, som
har jobbat gå gården i ca. 93 år. Han kommer lite lätt gående
som farbröder gör, jag hör inte riktigt vad han säger, men jag
hör ordet RÄDD och kanske en liten fnysning. Menar han mig
eller kalven?? Behöver inte fundera så mycket mer på det för
djuret vänder om och försöker hitta sina kompisar. Nu är djuren
på väg genom Karin och Håkans trädgård och ut mot "stora"
vägen. Men något vis tror jag att Karin och min sambo hunnit
runt och kan skära av flyktvägen, annars hade vi nog
fortfarande hållit på och jagat dom fyrbenta vännerna - inne i
Fjugesta. Djuren har nu gjort en helomvändning och med Håkan
i spetsen som flockledare kommer dom farandes in på gården,
och sprider sig åter igen. A-L och jag står nu som stoppar intill
djurens boning och skär av eventuell flyktväg. Så istället för öga
mot öga mot EN kalv så befinner sig nu HELA hjorden i
färdriktning mot mig. Jag vet inte hur resten av hjälpinsatsarna
upplever det men jag är iallafall ganska yr i magen. Efter några
minuters tjo och tjim är dock rymlingarna på plats.

Så blev det då ytterliggare en semesterdag att lägga på minnet.
Besvär för gårdsfolket men vilket äventyr för oss "stadsare".

Annars då?! Jo jag håller precis på och blockar randig. Sen är det
montering på gång.